Åseles historia

ISTIDEN

Den senaste istiden har format landskapet där Åsele kommun ligger i mycket hög grad. Isens framfart och avsmältning har lämnat tydliga spår som vi fortfarande ser. I kommunen finns ett flertal långsträckta rullstensåsar till exempel i Torvsjö, Lakasjö och Hälla. Stora avsloppsdalar från issjöar bildades och syns i Holmträsk, Lakasjö och Tegelträsk. Den mest kända av dem är den djupa kanjonen som fått namnet ”Stockholmsgata”; en kanjon med lodräta klippväggar, grottor och jättegrytor som finns i östra delen av kommunen på gränsen mot Örnsköldsviks kommun. Stockholmsgata är ett populärt utflyktsmål.

Andra tydliga tecken är stora flyttblock som finns runt om i skogarna. I byn Östernoret har stora block lagts ovanpå varandra och bildar en grottliknande sal och grottor. Sägnen säger att Vittra huserar där och platsen kallas därför Vitterhuset.

I vårt landskap finns flera så kallade drumliner, det vill säga långsträckta moränkullar. De finns längs Gideälven, vid Stamsjön och Ångermanälven. Centrala Åsele med kyrkberget är byggt på en drumlin.

FORNTID

För ca 10 000 år sedan när inlandsisen smälte fann växter och djur snabbt tillbaka och i deras fotspår kom även människan. Lämningarna från stenåldern och framåt är många. Man har funnit stenåldersboplatser på flera ställen så som i Gafsele, Sämsjön, Söråsele och Torvsele. Det finns ca 700 fångstgropar runt om i kommunen, enskilda eller i stora system, så som i Åsele och i Hälla. Hällristningar finns i både Lomsjö och Långbäcken och i Borgsjö har man funnit skifferknivar och en pilspets av järn.

Man känner inte till mycket om forntidsmänniskorna men det finns tecken på att samerna kom tidigt till området. Förutom samerna finns antydningar till att Ångermanlänningar vandrade till inlandet på fångstfärder för att jaga ren och älg samt att fiska i våra sjöar. Troligen kom de genom att de följde Ångermanälvens dal uppströms.

NYBYGGARTIDEN

Under 1550-talet ville Gustav Vasa börja beskatta de som var bosatta mellan Ångermanland och Norge, alltså den del som idag är södra Lappland och som kom att kallas Åsele Lappmark. De samer som då fanns här och de Ångermanlänningar som använde området för jakt och fiske blev ålagda att betala den s.k. lappskatten, som fanns kvar ända in på 1800-talet.

Området tros ha koloniserats från Junsele och Anundsjö-trakterna då man följt älvdalen. Det är inte bara fångstfärder som lockat utan även byteshandel med samerna och människor från andra områden. Under 1600-talet växte Åsele fram som just en mötesplats för handel vilket alltså är den historiska grunden till dagens stora marknad.

Från kyrkan och kungamakterna, eller drottningmakten rättare sagt, ansågs det att samerna behövde en kyrka i området. År 1648 beslutade därför Drottning Kristina att det skulle byggas en kyrka i Åsele, eller Årsilla som platsen då kallades. Kyrkan byggdes där dagens äldre kyrkogård ligger. Åsele socken var därmed bildad och bröts ut ur Lycksele socken. Prästen var dock den enda som fick bosätta sig i Åsele. För övriga var det en plats för kyrkobesök och handel.

Första nybyggarbosättningen sägs ha kommit till Gafsele året efter Lappmarksplakatet 1673, där kungen gav privilegier till nybyggare som tog sig an att bruka den mark i Lappland som samerna inte använde. Nils Andersson från Anundsjö bosatte sig då med sin familj och en ko på Koholmen i Gafsele. Allt eftersom kom fler nybyggare och byar runt om Årsilla växte fram.

ADMINISTRATIV HISTORIA

Åsele socken blev år 1700 ett eget pastorat men gränsen ändras flera gånger under 1700- och 1800-talen då platser som Föllinge, Volgsjö, Viska, Bergvattnet och Gulsele vartefter bröt sig ut.

År 1750 ansågs den gamla kyrkan inte lägre bra nog och revs. Istället byggdes en ny kyrka upp på samma område och stod klar för invigning 1785. Mindre än ett sekel senare ansågs även denna kyrka otillräcklig och order gavs om att uppföra en stor kyrka i sten. En imponerande stenkyrka stod klar 1852 och hade då byggts på en ny plats, berget där dagens kyrka står. Senare samma år utbröt en omfattande brand som brände ner den kyrkby som växt upp i och med att byborna behöver övernattningshus vid kyrkobesöken. En ny kyrkby i raka, fina rader byggdes upp nedanför kyrkan, på dagens övre torg. Några av byggnaderna finns fortfarande bevarade på hembygdsområdet. Det föll sig dock inte bättre än att även den nya stenkyrkan brann ner 1934 och en fjärde kyrka invigdes 1936, vilken är den som finns kvar än idag.

Åseles kyrka 1852-1934 Bilden kommer från Västerbottens museums bildsamling

1874 genomfördes den första kommunreformen i Lappland och då övertog Åsele Församling det kyrkliga ansvaret medan Åsele Landskommun bildades för att ta hand om de borgerliga frågorna. 1959 ombildades landskommunen till Åsele Köping och strax därefter under kommunreformen 1971 omvandlades den till Åsele Kommun. Några år senare, 1974, slogs Åsele samman med Dorotea och Fredrika kommuner till en stor kommun. Dorotea var dock inte nöjda med detta utan drog sig ur 1980 och bildade återigen egen kommun.

 

För den som vill veta mer om Åseles historia rekommenderas varmt ett besök på våra museer på hembygdsområdena i Åsele och Fredrika eller en titt i Åseleboken från vilken informationen i denna text är hämtad till stor del. De flesta av byarna har även egna böcker om sina historier. Den som vill läsa dessa kan hitta dem i "Åselerummet" på vårt bibliotek. Historiken om kyrkorna och kyrkbyarna finns också att läsa på tavlorna i Skolbyparken.